I Källparken invid den gamla gränsen mellan staden och Vaksala socken fanns en gammal så kallad trefaldighetskälla. Där dracks det vatten första trefaldighetskvällen, som var kvällen före trefaldighetssöndagen (söndagen efter pingst). Vid källan hängde en järnskopa som användes för att samla upp vatten från rännan och dricka. Redan på eftermiddagen samlades folk och började dricka vatten från källan. De kom både från staden och landsbygden. Det blev mycket folk och drickandet av vattnet fortsatte hela kvällen. En del "blandade ut" vattnet med brännvin som man hade med sig i fickpluntor. Det resulterade i slagsmål, som i sin tur ledde till att en "fylldroska" som stod uppställd på platsen blev väl använd. Både poliser från stan och fjärdingsman i Vaksala var där för att hålla ordning vid källan. Man ansåg att vattnet i brunnen var nyttigt och att det skulle "drickas för sneda skor".

Under andra världskriget fördjupades och vidgades den del av dammen som var närmast källan och användes som krigsbranddamm.

När stadsdelen Sala backe byggdes på 1940-talet ersattes källvattnet med kommunalt ledningsvatten som cirkulerar genom källan i ett pumpsystem. Under första hälften av 1900-talet menades med Sala backe två mindre gårdar Johannelund i nuvarande kvarteret Gradskivan norr om Källparken. Från 1940-talet står namnet för stadsdelen Sala backe.

Sala Källa har troligen fått sitt namn av en by som låg ungefär mellan nuvarande Skomakargatan och Källparksgatan och hette Sala. Byplatsen är känd från medeltiden och åtminstone fram till 1700-talet.