Näckens polska, fortsättning

Om du inte ser någon meny till vänster klicka här.

Foto: Marianne Gille, november 2004

Näckens polska, fortsättning

Den 19 september 1947 ingavs en motion av redaktören Helge Gad och andra i Uppsala stads fullmäktigeförsamling. Motionen rörde Vaksala torgs framtida gestaltning och utsmyckning. Efter två år hade ärendet förskutits. Nu gällde den istället att låta utsmycka den runda planen vid Centralstationen. Det stod klart att Bror Hjorth skulle få uppdraget till det skulpturala arbetet. Den 31 januari 1950 ingav rådet ett yttrande till stadsfullmäktige. Yttrandet var ett förslag om uppförande av Bror Hjorths Näckens polska på den runda planen framför Centralstationen. Den 17 mars samma år fattade stadsfullmäktige principbeslut i enlighet med skönhetsrådets förslag.
I och med att drätselkammaren tecknade avtal med Bror Hjorth hösten 1950 så var uppdraget givet. Genomförandet drog dock ut på tiden. Dels beroende på Bror Hjorths vacklande hälsa och dels diskussionerna om hur det skulle se ut i omgivningen runt skulpturen. Annat som påverkade var gjutningens komplicerade företag och den mångfärgade patineringen.
Skulpturen Bondpolska som Bror Hjorth utförde år 1919 har likheter med det dansande paret på Näckens polskas topp, så den idén var inte helt ny.
Skulpturens täckelse föll en lördagseftermiddag 1967 och blev därmed synlig för alla. Reaktionerna blev starka och folk kippade efter andan. Naturligtvis var det den färgade patineringens styrka som gav det oväntade intrycket. Det kraftfulla och vitala formspelet gav också starka reaktioner, även om inte just det var oväntat.
Bror Hjorth gjorde med oerhörd briljans och djärvhet bronsskulpturen mångfärgad, vilket påverkar formen. Det hade ingen annan före honom gjort. Patineringen är genomförd i tre färger: svart, djupt grön och guld som är påsatt med bladguld. Detta gjorde att Näckens polska blev både grann och mustig. Många frågade sig hur färgen kommer att hålla mot tidens tand. Skulptören själv förklarade att det nog behövs en regelbunden översyn, ungefär som med husfasader. Det som kan vålla besvärligheter är den gröna färgen men bladguldet ska inte vara några svårigheter.
Som bronsskulptur tillhör Näckens polska det mest ovanliga och överraskande man kan se. Vinsten med färgen är att den höga skulpturen får ett mänskligt format, att den blir intim, glad och fräck. Dessutom att den får den rustika prägel som man känner igen från Bror Hjorths arbeten i trä.
Grundtemat för skulpturen är fruktbarhetsmagiskt. Ur planen på centralstationen lyfter sig en samlad vegetation av älskogsinstrument, kluvna blad och väldiga svampar. Man kan likna det vid en djungel. I djungeln står en glad huldra färdig för kärlekskamp och en skrattande vildsint drängtyp, med en fiol och en potent utrustning. Här finns alltså brunsten och musiken. Över denna grupp, på en buktig svampform som ser ut som ett manligt kroppsfragment, dansar ett ärbart bondskt par i en virvlande polska.
Näckens polska kom alltså på plats efter år av väntan och oro. Allmänheten förfasade sig över detta hiskerliga monument. En dam häpnade över fruktbarheten, eftersom Näckens organ vid det tillfället hade en annan mer uppåtstående vinkel. Men damen blev lugnad av en man som viskade att sådant brukar inte stå så länge. Han fick rätt i det, för nästa gång församlingen synade modellen hade lemmen sjunkit. Däremot hade den svullnat betydligt. Bror Hjorth hade säkert roligt under tiden modellen ändrade form och han samtidigt kunde chockera omgivningen.

Bror Hjorth
levde mellan 1894 och 1968. Han blev 74 år gammal. Bror Hjorth var skulptör och målare, en av de stora i svensk 1900-talskonst. Hans stil anknöt ofta till svensk folkkonst, särskilt då från den Uppländska myllans doft och folkmusikens vitalitet från samma trakt. Bror Hjorths träskulpturer och träreliefer i lysande, klara färger är särskilt kända. Spelmannen och kärleksparet är återkommande motiv. Han gjorde många offentliga utsmyckningar, bland annat altartavlan Intåget i Jerusalem i Salabackekyrkan i Uppsala, som kom på plats hösten 1963.

Bror Hjorths Hus i Uppsala är numera museum och ligger på Norbyvägen 26.