Backmanska villan ligger på Rundelsgränd 3 B i stadsdelen Övre Fjärdingen.
Vintern 1619-20 ses en släde glida över Uppsalaslätten fullastad med nyhugget timmer. Grundstommen till vårt trähus börjar byggas. När huset står klart i sin prakt har det torvtak och trärena fasader och Johannes Bureus, bland annat känd som den första riksantikvarien, flyttar in. På framsidan står ett stall och i anslutning till huset finns en gård för odling av ölingrediensen humle och basfödan kål. Denna gård var en för Uppsala typisk ämbetsmannagård, vilken skilde sig från borgarnas gårdar. De flesta ämbetsmannagårdarna låg väster om Fyrisån där kyrkans och universitetets ämbetsmän i allmänhet bodde. Ämbetsmannagårdarna var främst avsedda som representativa bostäder. Därför hade de oftast vackra trädgårdar och få ekonomibyggnader. Borgargårdarna däremot, var ofta kringbyggda med många små hus som användes till affärsverksamhet och hantverk men även till exempelvis boskapsskötsel och förvaring av spannmål. Århundradena går och huset hamnar i olika ämbetsmäns ägo, därefter av professorer och längre fram människor ur arbetarklassen. Detta i takt med att huset blir äldre och mindre attraktivt.
Den 18 juni år 1809 kom elden lös i Krokska gården, fattighuset. Den spred sig snabbt över ett område från Skolgatan i norr till dagens universitetsområde i söder och blev därmed en av de värsta bränderna i Uppsalas historia. Brandväsendet består av 16 studenter och en trumslagande professor. De arbetsföra invånarna i staden beordrades att skydda Gustavianum och Domkyrkan från lågorna, vilket de lyckas med. Dagen efter branden återvänder Fjärdingsborna till sina hem för att bevittna förödelsen efter stadsbranden. Över stora delar av staden ligger fortfarande röken och den stickande lukten tung. Hela kvarter är ödelagda och 65 gårdar i stadsdelen Fjärdingen har förkolnat. Men ett hus står kvar bland de förkolnade resterna. Folk står förundrade omkring det och frågar sig hur det kan vara möjligt att ett hus klarat sig helt från branden. Någon i folkmassan säger sig ha hört änkan som bor i huset be en bön. -Skona mitt hus för det är det enda jag äger, lär hon intensivt ha bett. En annan berättar vidare: -Visst öppnade sig himlen och lät det falla regn. Kanske som ett nådens svar. Andra nyfikna har en mer realistiskt förklaring och pekar mot lindarna som står vid huset och säger: -De stora lindarna måste ha hindrat gnistregnet att nå huset. När natten kommer sover många under bar himmel, men hemma hos änkan Backman lyser det som vanligt i fönstret.

Foto: Marianne Gille, maj 2005.

Stadsdelen Fjärdingens återuppbyggnad.
Den skrala kassa som fattigvården hade räckte inte till husrum och förnödenheter åt de drabbade.De äldste agerade snabbt när fattighuset Korkska gården brann ner och inhandlade en fastighet i kvarteret Bävern. Där fick den gamla fattiggårdens klientel tak över huvudet åtminstone.
En stor penninginsamling startades också, både i Sverige och utomlands, för att finansiera återuppbyggnaden av stadsdelen. Länsstyrelsen förbjöd byggnadsarbetarna att lämna staden. Nu byggdes nya hus. De flesta i tegel och sten som skulle stå sig bättre i händelse av att elden kom lös igen i framtiden. Den första stadsplanen sedan 1600-talet kom ett år efter den förödande stadsbranden. Bland annat innebar den att det trånga Oxtorget vidgades. Det nya större torget bytte namn till S.t Eriks torg och blev centrum för handeln med jordbruksprodukter. Marknaden var en viktig förutsättning för att Stora Torget ett sekel senare skulle kunna förvandlas till en trafikknutspunkt.

Idag
är Backmanska villan, som fick namn efter den sist boende i huset, i det närmaste utplånad efter alla bränder och rivningar. Av den anledningen och det faktum att byggnaden är personhistoriskt intressant, blev Backmanska huset förklarat som byggnadsminne den 12 mars 1993. Backmanska villan ägs sedan 1956 av Södermanlands-Nerikes nation. De har även sitt nationshus beläget i samma kvarter.

Byggnaden
är en framkammarstuga i två våningar med vind och källare. Husgrunden är av gråsten och huset är uppfört i timmer med ett sadeltak, täckt med enkupigt tegel. Mot gården vetter farstukvisten, genom den kommer man in i husets farstu. Till vänster om farstun ligger salen och bortom denna en kammare. Köket ligger på andra sidan farstun. Övervåningens planlösning liknar i stort den på nedervåningen.

SKYDDSFÖRESKRIFTER
1.Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.
2.Ändringar i byggnadens stomme eller rumsindelning får inte göras. Inte heller får andra åtgärder som innebär ingrepp i eller förändring av bärande konstruktioner, murstockar och äldre fast inredning av kulturhistoriskt värde göras utan länsstyrelsens godkännande. Till fast inredning hör bl a golv, golvlister, paneler, dörrar, fönster, foder, tak, taklister, kakelugnar och trappa.
3.Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller. Vård och underhåll skall utföras på ett sådant sätt och med sådant material att det kulturhistoriska värdet inte minskar.
4.Skyddsområdet skall vårdas på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte förvanskas. Nybebyggelse eller annan förändring inom skyddsområdet får inte göras.