sindra.net - sindra betyder ursprungligen sprida gnistor och ska åskådliggöra de glödspån som faller när man t ex smider järn

Mors Dag i maj 1960
var jag fem år. Jag ville så gärna ge min kära mor något riktigt fint. En hel krona hade jag som jag kunde spendera. Jag funderade länge och väl och kom fram till att hon säkert skulle uppskatta en blomma och en bakelse. Jag visste nämligen att hon tycker väldigt mycket om bakelser. Blommor hade jag sett att pappa gav henne lite då och då. Hon blev ju väldigt glad när hon fick dem av honom! Då skulle hon säkert bli glad om hon fick det av mig också. Sagt och gjort. Jag klädde på mig och smet iväg ut.
Väl ute styrde jag kosan över gärdet mot blomsteraffären som låg ett kvarter längre bort. Inne i blomsteraffären var det mycket folk (säkert ute i samma ärende trodde jag). Jag väntade länge på min tur. När det blev min tur fick jag snabbt reda på att en krona inte räckte långt. Jag tackade och gick besviken ut. Hur skulle jag göra nu?
Maskros
 Jag gick in i konditoriet som låg precis bredvid. Där fanns en bakelse som kallades för Bägare. Den kostade 95 öre! Kronan räckte till den sa tanten bakom disken. Vad glad jag blev! Jag bestämde mig för bakelsen och fick den i en fin kartong med snöre om. Nu hade jag bara en femöring kvar. Den räckte ju inte till någon blomma. Jag lommade sakta hemåt över gärdet. När jag gick där tvärstannade jag och såg mig omkring. Det var fullt av gula fina blommor. En sådan skulle min mamma få! Jag letade länge innan jag hittade den största och vackraste blomman av alla. Den plockade jag försiktigt. Nu kunde jag gå hem till mamma och ge henne det jag fått ihop!
När jag kom hem rusade jag in i köket, där mamma var, och grattade henne på Mors Dag och gav henne gåvorna. Mamma blev jätteglad och sa att det var den bästa Mors Dags-present hon någonsin fått! Hon ställde blomman i en vas på köksbordet. Sedan satte hon på kaffepannan och dukade bordet. När kaffet var färdigt satte hon sig och njöt av kaffet, blomman och den goda bakelsen.
Än idag får min mor alltid en bakelse och en maskros på Mors Dag. Om jag inte skulle vara i staden så jag kan ge henne maskrosen personligen, skickar jag en i ett brev. Hon är lika glad åt dessa gåvor än idag som hon blev för drygt 50 år sedan. Utan maskrosen blir det ingen Mors Dag tycker hon.

Tillägnad Maj-Britt av Marianne

Till minne av min kära Mor Maj-Britt (24 Maj 1928 - 8 Mars 2013)
som jag firade på detta sätt i 52 år.

Foto: Marianne Gille, maj 2004
 
© 2000-2005, 2013 Marianne Gille Till Familjesidan